Jag har inte kunnat gråta på snart 2 dagar. Så fort jag är
påväg in i sorgen igen gör det så fruktansvärt ont i hela kroppen.
Det är som att känslan jag fick då det hemska hände kommer
tillbaka ännu starkare om jag börjar gråta. Hela kroppen

känns så otroligt tung när sorgen närmar sig.
Jag har skrattat och varit tillfreds under de två senaste
dagarna vilket jag inte trodde jag skulle kunna göra
såhär tidigt. Jag har underbara människor runt mig som
stöttar något otroligt och jag är så glad att jag har dom.
Vissa har sagt att de vet hur jag känner
men det kommer de aldrig göra om de inte upplever detta
med egna ögon. Jag vet själv hur svårt det är att visa medlidande
men jag är så tacksam för alla som skrivit till mig under dessa
dagar. 

När jag är glad får jag skuld känslor. Något jag vet att jag inte borde få.
Det här är inte mitt fel. Ändå poppar tankar upp i mitt huvud att
jag inte borde vara glad. Att min kropp säger åt mig att "du har
inte sörjt färdigt" "du kan inte vara glad än" och det känns som att
om jag inte får ut ALL sorg nu så kommer jag inte kunna gå vidare.
Jag är livrädd för att fastna där jag står idag. 

Dagen mitt hjärta försvann grät jag nästan konstant tills jag somnade.
Uppdateringar på facebook och artikeln på NA kunde jag se bara någon 
timme efter att jag kommit hem. Jag kände det som att om jag inte
såg allt på direkten så skulle jag må mycket sämre om jag ställer mig emot allt 
senare. Jag tror att det var väldigt dumt men ändå smart av mig.
Dumt för att jag blev så sjukt hysteriskt ledsen och paniken av att
inte kunna göra ett skit åt saken kom tillbaka.
Smart för att när jag nu kollar på artikeln i tidningen klarar
jag inte av att läsa den. Jag har redan läst den så jag
vet vad som står men jag kan inte. Jag klarar inte av det igen. Och den känslan
är skön. Jag behöver inte se den igen. Det är mycket 
invecklade förklaringar på hur jag känner men jag kan nog inte förklara
bättre. Det är skönt att inte behöva gå ner i deperition när jag ser hans namn
eller en status om honom. Utan jag kan gå djupare i mina tankar för att bli 
ledsen när JAG vill, när JAG orkar. 
Man behöver ork för att vara ledsen. Och när man varit ledsen så länge
orkar man inte vara det längre. Jag vill bara ha min teddybjörn tillbaka.


Andra veckan hos mig ♥